Efter förra sommaren lärde jag mig massor om mig själv och även om alla andra.
Jag mådde så himla bra och jag minns fortfarande alla känslor jag kände då. För det första var sommarens väder otroligt bra, skinande sol och värme som heter duga! Jag umgicks med mina underbara vänner, träffade massor av nya och även min allra fina sambo.
Idag? Jag mår toppen! Jag saknar mina vänner så klart som rör sig runt om i landet och jag förstår dem, en dag ska jag också ta mig härifrån för jag vet att det finns så himla mycket annat på andra ställen än i lilla Kiruna. Jag har min lilla bebis i magen och min sambo, min fina underbara vovve och familj. Man ska vara tacksam.
Men ändå.. nånstans här på vägen känns det som att en del av mig har försvunnit. En bästa vän, någon som stått mig nära. Jag vet varför, men jag kan inte hjälpa att jag mår dåligt för det eller för att jag är ledsen över det. Det gör ont i hjärtat, det är fan jobbigt att förlora någon som stått en så pass nära. Det gör alldeles för ont..
Ja, det är svårt att mista en vän, så svårt att mista en vän..
